Inget knäcker Musik vid Immeln!
Blixt och dunder, himlen som en öppen kran, stormbyar som tvingade festivalgeneralen att agera ankare för serveringstältet, arga vita gäss på den annars så fridfulla Immelnviken, strömavbrott och desperata aktioner för att rädda vad som räddas kunde.
Jag pratar om den första timmen av ”Musik vid Immeln 2007”.
-Katastrof, tänkte nog alla. Några bilar vände och körde hem igen, folk hukade under paraplyer och presenningar, härliga Cum Linguis Scaniis gjorde ett tappert försök att göra sig hörda och våra clowner fick åka hem igen.
Men… när regnet slutade återvände hoppet och när Hannah Blixt rivstartade med härliga ”Love for sale” skingrades molnen och värmen omslöt oss tappra i publiken. Att Hannahs förhållande till Monica Z är speciellt förstod vi snart.
-Att höra Monica sjunga är för mig som att lyssna på en berättelse, sa Hannah och visade i hela sitt framträdande att hon själv i högsta grad besitter samma förmåga. Ett starkt band i ryggen gör också susen. Hannahs unga, ytterst begåvade kvartett lät sina sköna solon virvla över publiken som njöt och applåderade när varje instrument fick leka fritt!
|
|
|
|
|
Bandet Dönaberga för 28.e gången på scenen vid Immeln fick frågan om de vid 30-årsjubiléet om två år tänkte knyta ihop säcken genom att liksom första gången köra showen på ett gammalt lastbilsflak. Något säkert svar gavs inte men medge att det skulle kunna bli kul! Instrumental inledning som lockade solen tillbaka och fortsättningen med Kalle Fläders äventyr, förmedlade av Mats Hennig drog igång publiken som otroligt nog strömmat till ordentligt efter ovädret. Gammalt och nytt med humor, allvar, irländskt och som vanligt stor spelglädje, präglade deras ”tjugoåtta”. Ett flak med stor förmåga att klara starkt sväng rekommenderas!
|
|
”Homesick Mac”, för dagen gitarrist hos Per Mellborg Band, inledde med en härlig version av Cash-hiten ”Folsom Prison Blues”. Sedan drog det manstarka bandet igång med ett rockset i klass med de tidigare stormvindarna. Tungt, tätt och tight. När man så här sätter ihop ett band med ett gäng individuellt mycket starka musiker som dessutom tycks älska att spela ihop, behöver inte nödvändigtvis det sammanlagda resultatet bli lika bra. I det här fallet blir det lysande! Ekot av den rockande prästen från Dalby kommer länge att ljuda över Immelns vågor. |
|
|
Så var det då den lille pågen. Elias, åtta och ett halvt, som redan sjungit med Robert Gustavsson och älskas av Bert Karlsson. Han var charmig i TV. På scenen i Immeln var han oemotståndlig.
-Hur är Robert egentligen? frågade konferencier Mats Svensson.
-Jättesnäll, precis som du!
-Och Bert då?
-Jättesnäll, fast han äter för mycket! Därefter tog Elias över intervjun… Med storasyster som körtjej fick han sedan med hela publiken i ”Oboy”, ”Alldeles lagom” och ”Som en Skåning”.
|
|
Christer Sandelin säljer inte skivor som förr i världen. Han uppträder inte lika mycket men han verkar älska det! I alla fall i Immeln. Med underbar självironi, lysande av spelglädje, backad av ett mycket bra band, bjöd han på allt det vi ville ha. Och vi fick vara med, vi som blev över 700 när ovädret lagt sig. Och vi sjöng! ”Dover Calais”, ”Vill ha dig”, ”Ögon som glittrar” – hela det glada åttiotalets hitparad! |
När vi började dagen hotade regnet att dränka oss. I slutet drunknade vi i ljuvlig nostalgi! Vild dans vid scenen, extranummer, jubel, party!
Vi ses om ett år! Inte ens värsta ovädret knäcker ”Musik vid Immeln”.
Ingvar Hansson
|
|