Tunga moln och musikalisk magi!
|
En musikfestivalarrangör har mycket att tänka på. Checklistan är lång, allt måste klaffa när dagen är inne! Jag vet inte om våra fantastiskt duktiga arrangörer hade skrivit upp ”Vädret” på årets lista. I så fall glömde de, liksom i fjol, att fixa detta.
Annars satt ju allt som den berömda smäcken!
Härliga skånska balkanbandet Carabanda fick, på grund av det blöta vädret, hålla sig under tak innan de framåt kvällen äntligen, till publikens glädje, kunde ta steget ut i det fria. Detta nya grepp med ett band ”i buskarna” medan scenen riggas om var en riktig fullträff. Publiken samlades, möhippebrudar dansade solo och stämningen var hög!
När Clown Raimondo uppträdde kollade jag in den pigga, plastade flocken av barn nedanför scenen. Oj, så tappra de var i sina försök att hjälpa den stackars klantige clownen som aldrig kom till skott med sin ”Concerto”.
|
|
|
Så kom då Sophie Sjörén, stjärnskottet från Knislinge, utstrålandes säkerhet och med en röst så kraftfull att vi förundrades. Det krävs mycket för att ta sig fram och bli riktigt stor i pop- och schlagerbranschen men knislingetösen har alla möjligheter!
Bandet Dönaberga för 27:e gången – de har spelat i regnväder förut och vet hur man når ut mellan dropparna. Bedragna äkta män, snapphaneäventyr, rovplockning, svart granit och slutligen det vackra, lömska skogsrået finns i deras musikvärld! Tack för att ni tar oss dit!
|
|
|
|
Anders F Rönnblom med band – och vilket band sedan – här haglade soloprestationerna i takt med att regnet upphörde. Och när de drog igång mäktiga ”Europa brinner” bröt solen, för en liten stund igenom det tjocka gråa! Skulle tro att det tunga gunget från bandet fick molnen att vibrera och sakta tunnas ut.
I publikleden, som nu tjocknat ordentligt, diggades det friskt!
|
|
|
CajsaStina Åkerström på scen, kompad av keyboard och bas – magi! Hennes gester är inte yviga och mellansnacket är avskalat till minsta möjliga, det behövs inte mer. När hon sjunger stannar tiden. Så rent, så nyanserat, så känsligt! ”De vackraste orden”, ”Av längtan till dig” Som stjärnor små”, ”Tröstevisa” och så till sist - pappa Freds och Tom Paxtons ”Jag ger dig min morgon”.
Andäktig publik! Koncentrerad, tyst njutning som plötsligt bryts av häftiga applådåskor och jubelrop. I båthamnen, i det fuktiga gräset framför scenen, uppstod ett rum. Ett rum där alla gärna skulle ge många morgondagar för att få fortsätta att lyssna!
|
|
|
|
|
Detta var ”Musik vid Immeln” för 27:e gången! Nästa år skriver vi ”Vackert Väder” överst på checklistan. Kan det vara så enkelt tro…?
Text: Ingvar Hansson
|
|